Att inte amma.

Det här med hur man ger sitt barn mat är ett otroligt stort samtalsämne just nu och jag tänkte berätta vår historia om det hela.
Vår son kom till världen i maj och tidigt i graviditeten berättade jag för vår barnmorska att jag hade bestämt mig för att inte amma, av personliga själ.
Hon lät tveksam till mitt beslut och bad mig läsa ett par häften om amning. Vilket jag självklart gjorde (och hade även gjort innan också) så vid nästa besök berättade jag att jag stod fast vid mitt beslut och att hon skulle skriva in det i journalen så jag skulle slippa fler frågor.
Trodde jag..
På inskrivningen uppe på förlossningen kommer frågorna igen: Jag ser här att du valt bort amning? Varför? Ska du inte prova amma ändå? Ge det en chans..
 
Vänner har även ifrågasatt mitt val.
 
Efter en väldigt tuff födsel kommer läkaren upp till mitt ansikte och berättar att hon fått veta att jag inte ska amma och börjar där och då berätta för mig varför jag borde tänka om och göra det.
Jag var så slut... Jag hade ingen ork kvar i min kropp...
I huvudet tänkte jag: Lägg barnet här, låt han få amma. Bara du går ut.
Men det sa jag inte.
Jag kommer inte ens ihåg vad jag sa, det enda jag kommer ihåg är att jag var så färdig.
 
En vecka efter förlossningen får vi hembesök av en barnmorska.
Hon pratar gott om vår son och hon säger att hon aldrig har sett någon så lugn och harmonisk som han är, att det ser ut som att han har det väldigt bra. Men.. det är ju så synd att jag inte ammar honom.
Hon berättar även för mig att en tjej som var med i en mammagrupp blev utfryst för att hon inte ammade. 
(Varför ska hon berätta det för mig?)
 
Mitt i alla hormoner så bestämde jag mig för att prova amma så att han kunde få både det och flaska.
Till en början fick jag amma hela tiden så att mjölken skulle komma tillbaka.
Det höll i sig i ca två veckor, vi såg en jätte stor skillnad på lillplutten. Han blev plötsligt missnöjd, han sov dåligt, han åt hela tiden, spydde mer och kändes aldrig riktigt lugn.
Då bestämde jag en gång till att det blir flaskan för honom. Och vipps så var han tillbaka till lugna, glada, sovande lilla Kian.
Jag hoppas verkligen det kommer en dag som vi människor kan lära oss respektera andra människors beslut.
Jag är så himla tacksam för att vi mår bra och är friska, för det är ju det som är huvudsaken❤️
 
Vår son blir 10 veckor nu till helgen.
Han är så himla nöjd, han mår bra, han är superglad och han sover jätte bra.
 
Glad bebis- glada föräldrar ❤️
Puss och kram ❤️
1 Anonym:

skriven

Stå på dig 😄 det är rätt. Han är otroligt söt. Och det ser ut som att han mår bra trots att han inte bli ammad😉 kram från Dessi

Svar: Tack så mycket! Det ska jag fortsätta göra ☺️ Kram
Elin Linnèa

2 Malle:

skriven

Känner igen d.. Har inte ammat mina barn och har oxå få kämpa med alla fördomar... Men stå på dig.. Mina barn mår toppen o har ett bra immunförsvar då dom sällan e sjuka... Kämpa o lyssna inte på d som inte stöttar dig...

Svar: Tusen tack! :)
Elin Linnèa

Kommentera här: