Härliga sommar.

Igår tog vi en fin promenad i stan.
Vi köpte kaffe och glass och satte oss nere på en av bryggorna.
Jag tycker om den här staden otroligt mycket men det är synd att det inte finns några mysiga uteserveringar nere vid havet. Det är faktiskt det enda jag saknar här uppe.
Men det gick ju lika bra att sitta på bryggan :)
Lillplutten sov så gott medan vi satt och myste och kollade på alla fiskar.
Lite längre bort där några stod och fiskade såg vi även en massa maneter.
 
Puss och kram

Att inte amma.

Det här med hur man ger sitt barn mat är ett otroligt stort samtalsämne just nu och jag tänkte berätta vår historia om det hela.
Vår son kom till världen i maj och tidigt i graviditeten berättade jag för vår barnmorska att jag hade bestämt mig för att inte amma, av personliga själ.
Hon lät tveksam till mitt beslut och bad mig läsa ett par häften om amning. Vilket jag självklart gjorde (och hade även gjort innan också) så vid nästa besök berättade jag att jag stod fast vid mitt beslut och att hon skulle skriva in det i journalen så jag skulle slippa fler frågor.
Trodde jag..
På inskrivningen uppe på förlossningen kommer frågorna igen: Jag ser här att du valt bort amning? Varför? Ska du inte prova amma ändå? Ge det en chans..
 
Vänner har även ifrågasatt mitt val.
 
Efter en väldigt tuff födsel kommer läkaren upp till mitt ansikte och berättar att hon fått veta att jag inte ska amma och börjar där och då berätta för mig varför jag borde tänka om och göra det.
Jag var så slut... Jag hade ingen ork kvar i min kropp...
I huvudet tänkte jag: Lägg barnet här, låt han få amma. Bara du går ut.
Men det sa jag inte.
Jag kommer inte ens ihåg vad jag sa, det enda jag kommer ihåg är att jag var så färdig.
 
En vecka efter förlossningen får vi hembesök av en barnmorska.
Hon pratar gott om vår son och hon säger att hon aldrig har sett någon så lugn och harmonisk som han är, att det ser ut som att han har det väldigt bra. Men.. det är ju så synd att jag inte ammar honom.
Hon berättar även för mig att en tjej som var med i en mammagrupp blev utfryst för att hon inte ammade. 
(Varför ska hon berätta det för mig?)
 
Mitt i alla hormoner så bestämde jag mig för att prova amma så att han kunde få både det och flaska.
Till en början fick jag amma hela tiden så att mjölken skulle komma tillbaka.
Det höll i sig i ca två veckor, vi såg en jätte stor skillnad på lillplutten. Han blev plötsligt missnöjd, han sov dåligt, han åt hela tiden, spydde mer och kändes aldrig riktigt lugn.
Då bestämde jag en gång till att det blir flaskan för honom. Och vipps så var han tillbaka till lugna, glada, sovande lilla Kian.
Jag hoppas verkligen det kommer en dag som vi människor kan lära oss respektera andra människors beslut.
Jag är så himla tacksam för att vi mår bra och är friska, för det är ju det som är huvudsaken❤️
 
Vår son blir 10 veckor nu till helgen.
Han är så himla nöjd, han mår bra, han är superglad och han sover jätte bra.
 
Glad bebis- glada föräldrar ❤️
Puss och kram ❤️