Elin Linnéa

Det är sällan jag skriver något så personligt och deppigt men ibland måste man bara få ur sig. Till och med den gladaste, spralligaste tjej..

 

Jag pratar om mörkertid.

 

Jag har alltid bott i Uppland, visst har vi grått och trist under höst och vintern. Det är just mörkret jag inte är van med. 

I somras när jag bodde på Svalbard hade vi sol dygnet runt men jag hade sällan sömnproblem. Det gick väldigt bra att leva så och man hade mycket energi och var ofta glad. 

Där jag bosatt mig nu, i nord Norge, är det också ljust dygnet runt på sommaren,  men det är även mörkertid nu på vintern. Det är jag inte van med! Det är jätte vackert och riktigt mysigt men det känns i kroppen och huvudet vissa dagar.

Nu har jag haft några tillfällen, någon dag då och då där jag bara varit nedstämd och känt mig ledsen utan att riktigt veta varför. Jag är trött väldigt ofta och lägger all min energi på jobbet, som jag tycker är väldigt kul. Vissa dagar känns det som jag saknar den där extra energin som jag brukar ha.

Christoffer sa en dag till mig att det kan faktiskt bero på mörkret. Vilket är helt sant!

Den här tiden som vi har precis nu, mörkertid, det är första gången jag får uppleva det. 

 

Jag försöker att tänka bort det och bara lägga det åt sidan, men det är omöjligt! 

Jag försöker att göra saker, pyssla och dona lite hemma för att kanske glömma bort och inte tänka så mycket på det, men vissa dagar går det inte. Istället för att kämpa emot tror jag att det är bättre att bara inse och lära mig leva med det istället. Intala mig själv att det går bra, man får lov att vara ledsen, trött och inte lika effektiv varje dag. 

Jag vet att jag är stark och tänker att det är bara drygt en och en halv månad kvar nu tills solen kommer tillbaka.

 

Det som känns tyngst idag är att från och med nästa vecka börjar min älskling på nytt jobb (vilket jag är jätte glad för) men han kommer vara borta två veckor och hemma två veckor. I början nu kommer det kännas riktigt jobbigt att han åker. Jag vet, det kommer gå riktigt bra, det är nyttigt att sakna..

Men det känns så typiskt att det ska vara just denna lördag, två dagar innan han ska åka att jag har en riktig sån "nere dag".

 

Jag är så tacksam och glad att jag har funnit den mest förstående och underbara mannen. Jag är så glad att jag har dig i mitt liv ♡